sofieofsweden

I see everybody around but it feels like we´re in private.
I know you want me so bad cause you just can´t seem to hide it and
all my worries help me put the past behind. We can´t lose it


Everything just comes together baby..

They say I'm changing cause he showed me something that I couldn't see
He opened my eyes and he made me believe, now they're saying I'm crazy
They're so quick to judge when I think about someone new

Is this such a beautiful disaster?..

Jag fårstår inte hur killar kan vara så omogna och lägga ner energi på att leka runt med andras känslor precis som om det vore helt okej, hur dom kan manipulera tjejer till en massa saker bara för att toffla efter deras regler och dom falska orden som kommer ut ifrån deras munnar. Jag kan inte föreställa mig tanken att ens tänka det, hur man kan ha samvete till att göra något sånt. For those who don't know me, I can get a bit crazy och killar som inte inser vad kärlek handlar om gör mig faktiskt lite smått galen *suck* .. 

Hela kvällen har jag suttit och snackat med en massa olika killvänner, både närastående och nya. Vilket har varit underbart rent ut sagt, jag älskar dom allihopa och det är faktiskt så mycket skönare att ha killkompisar ibland. Det känns som att man kan snacka om så mycket mer även om det kanske låter konstigt för vissa men dom gör alltid allt för att få en på bra humör och kommer med förslag som en tjejkompis kanske aldrig skulle kunna tänka sig ens, plus att om det är en rikigt bra killkompis så sviker han inte en lika lätt och man kommer sällan i konflikt med honom. Det orkar man liksom inte! ..

Det känns verkligen underbart att kunna släppa taget, lämna saker bakom sig och gå vidare utan att må dåligt. Jag har insett att det förflutna inte betyder ett dugg för mig längre och jag börjar faktiskt att älska det. Det är så skönt att inte behöva oroa sig för saker som man egentligen visste aldrig skulle inträffa och det är rikigt härligt att blicka tillbaka i sitt minne utan att behöva bli ledsen och se ner på sig själv. Det ger mycket mer när man vänder det negativa till något positivt i stället för tvärt om och det är tackvare det som jag är en mycket starkare person idag än vad jag var förr. Det finns liksom ingen som vinner på att stanna kvar i något som man tycker är obehagligt och ingen som förlorar på att lämna det iheller ..

Jag ser framemot saker som var för mig ett hinder innan och jag böjar att älska det! 

Riktig vänskap tar aldrig slut, det kan gå år men riktig vänskap finns alltid kvar oavsätt vad. Jag menar om man flyttar, då skickar man brev eller hörs på telefon och kanske bestämmer träff om det inte är för långt i mellan men då finns det ju alltid något som heter "semester" I riktig vänskap finns det ingenting som hotar eller gör ont, för i riktig vänskap är allting bra och man litar på varandra till 100%. Det är ingen som sviker, gör en besviken eller snackar en massa skit. Man är rikigt ärliga mot varandra och säger alltid sanningen, det som är bäst helt enkelt. Lögner leder ingenstans, man kommer liksom stå kvar själv om man är lögnaren. I riktig vänskap skrattar man med varandra och inte åt varandra. Varje dag i riktig vänskap gör en glad och förväntansfull. Man ser fram emot att träffa varandra!

Jag har erfaranhet av båda varianterna, dvs "riktig vänskap" och "falsk vänskap" Och ja, jag är bara 16 år men det är ju i tonåren som det händer som mest mellan ens vänner, ellerhur? Man vet vem man kan lita på och vem man inte kan lita på. Vem som snackar skit och vem som alltid ger en sanna ord öga mot öga. Falska förhoppningar gör en så besviken att det inte är sant, det finns nog inget värre faktiskt. Ni vet när man längtar efter något så pass mycket och får klara besked på att det ska inträffa, sen bara skiter allt sig? Det är just det som kallas falska förhoppningar och hur mycket är man till vän om man lovar och lovar men ingenting händer? Tex: Om man bråkar, då lovar man att "detta ska inte hända igen!" nästa vecka har de redan hänt! Snacka om vänskap alltså, haha.. Då är det lika bra att kasta den vännen i närmaste soptunna och inte öppna locket för den personen igen! Det kvittar liksom hur mycket dom än ber.

Så blir rikigt glad när jag sitter och hör på min mamma och hennes vänner, när dom skrattar och berättar gammla minnen för varandra. Det är det som är riktig vänskap och det är det som håller i längden. Jag menar, dom har hållt ihop sedan högstadiet och känner varandra bättre än sig själva nästan. Det är verkligen roligt att se, tänka sig fram några år och hoppas på att det en dag blir en själv.

Mina vänner är verkligen betydelsefulla för mig och det finns vissa som jag skulle kunna göra allt för!

Trodde inte alls att den lilla hemmatjejen som tävla i idol skulle vinna melodifestivalen. Lite chockad faktiskt, tycker att låten passar bättre att spelas på en restaurang, ett fik eller någonting. Men låten var inte dålig! Hon har en obehagligt bra röst för att bara vara 18 år gammal och vi kommer få höra mer utav henne men tror faktiskt inte att hon kommer komma så långt i eurovision song contest tyvärr..

Salem Al Fakir med Keep On Walking som kom på andra plats borde lätt ha vunnit, i alla fall enligt mig. Så blev lite besviken när han inte vann. Han skulle haft mycket större chans I think!..